Tobias


När jag läste om Victor (se förra inlägget) så började jag genast att tänka på Tobias. Min underbara, otroligt älskade lille Tobias. Han fyller år om åtta dagar. Då fyller han fem. För fem år sedan, den 26 föddes han. Dagen efter var jag på BB och hälsade på honom och min moster, Malin. Han var så liten, och så underbart söt. Jag hade övertalat min andra moster, Gunilla, om att jag skulle få åka med dem dit. Jag minns verkligen den dagen, där på BB. Han var så liten, men så sjukt söt. Alla bebisar är faktiskt inte det när de är helt nyfödda. Men det var han.

Jag fick självklart hålla honom, jag höll honom där i min famn. Gunilla tyckte att han såg lite gulaktig ut i hyn, men det var inget vi andra reflekterade över. Men nästa dag, nästa dag när läkarna gjorde rond och tog prover, tyckte de också att han var gul i hyn. Och det var han verkligen då. De tog akuta prover på honom som visade att han hade en inflamation i kroppen. Malin fick tre minuter på sig att packa sina tillhörigheter, sedan skulle de åka iväg med ambulansen till barnintensiven i Halmstad. Tre minuter, så bråttom var det.

Ambulansen körde i 170 km/h på motorvägen, och väl på sjukhuset konstaterade man att Tobias hade hjärnhinneinflamation. Han var väldigt sjuk och låg med slang i näsan och andra apparater runt sig i flera dagar. Flera dagar av ovisshet, kommer han att klara sig? Får han i så fall bestående men? Inte nog med inflamationen, han hade också fått en antibiotikaresistent bakterie så han låg länge helt isolerad på avdelningen.

Efter en tid fick jag komma och hälsa på honom igen. Han hade fortfarande slangen i näsan, men fick lov att lämna avdelningen en stund för att följa med ut i lekparken med hans två äldre syskon. Han var på bättringsvägen, och snart hade han också lyckats slita ut slangen från näsan. Det fanns hopp.

Han har blivit en väldigt aktiv liten kille, som med klubba i handen eller en boll vid foten har grym teknik. Men ibland kan han bara börja illgråta och klaga på att han har ont i benen. Hans föräldrar har viftat bort det och förklarat det som växtvärk. Men så gick de till doktorn häromdagen. Där misstänkte de att han hade fått reumatism, barnreumatism, vilket innebär att leder blir inflamerade och svullnade och man får väldigt ont. Det hämnar också tillväxten, Tobias har knappt vuxit något sedan han var tre år.

Min älskade lille Tobias! Jag hoppas verkligen att det finns bot på sjukdomen, varför ska han behöva lida så? Har han inte fått kämpa tillräckligt? Min älskade tobias, du är den bästa som finns! Alltid leende, alltid glad, med ögon som charmar alla. Du är min skatt, mitt allt, min ängel!
Jag älskar dig mer än du kan förstå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0