Förvirring

Just nu tänker jag alldeles för mycket. Jag kan inte hjälpa det, men något fick mig att minnas allt igen, ta upp det till ytan och dra fram det i ljuset. Det som jag bara vill ha bort. Samtidigt har det nog inte varit bättre än så här någonsin. Jag saknar men jag hatar, jag vill ha tillbaka den tid jag har förlorat, den tid jag aldrig fick lov att leva. Är det därför det känns såhär nu? Bra men samtidigt fel. Jag är snart tjugo, men inte inuti för det saknas några år. De åren som jag vill ta tillbaka och leva om, är det möjligt? Jag vill leva så som de på riktigt, testa allt de gör, den tid man bara får chans till en gång. Den togs ifrån mig och jag fick den aldrig tillbaka. Jag antar att det är försent nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0