Löprunda
Tidigt i dag bestämde jag mig för att gå ut och springa i dag. När jag kom hem satte jag mig och gjorde klart ett skolarbete, och när jag var färdig med det insåg jag att klockan hunnit bli mycket. Trots det drog jag på mig träningskläderna och gick ut. Helt underbart var det att följa de vita sträcken på vägen och bara sätta ena foten efter den andra. Och tempot, jag orkade hålla ett tempo jag aldrig tidigare orkat hålla. Mycket är tack vare badmintonträningarna som faktiskt ger en hel del :o)
När jag springer fokuserar jag mest på att springa en viss tid och bryr mig inte så mycket om sträckan. I dag sprang jag 3x10min med 1min vila emellan. Vila innebär rask gång. Bara för att jag är så nyfiken så måste jag alltid, efter varje gång jag sprungit, mäta sträckan på eniro för att se hur långt det faktiskt var. Det gäller alltså att jag kommer ihåg exakt hur jag sprang. Ibland är det lättare, ibland nästan helt omöjligt. Undrar om det beror på att jag lyckas somna medans jag springer?! Jag har hört att det faktiskt är möjligt... Vad tror du?
I dag sprang jag i alla fall 6 km blankt.
Nu känner jag mig nöjd med dagen och ska snart krypa ner i sängen. Sov gott!
