I read your mind and tried to call, my tears could fill the Albert hall...

Jag var naiv som trodde att jag kunde göra vad som helst, att du skulle hålla fast och aldrig släppa taget. Jag förstår dig mycket väl att du till sist gjorde det, för man orkar inte hur mycket som helst. Och jag får helt enkelt skylla mig själv och finna mig i min egen verklighet. Livet är ingen dans på rosor och ingen är perfekt, allra minst jag själv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0