Heartline

Insåg just att jag glömt att blogga om i fredags. Hade det jättetrevligt i storstaden med älskade Tessie och vi hann nog med allt som är obligatoriskt att göra där. Vi hälsade på kompisarna på Gladan och Falken, träffade brandmän kända från tv (ja, ni som känner mig vet att jag älskar serier som "Sjukhuset" och "112 - På liv och död." De vi träffade tillhörde det senare), sett Victoria och Silvia på nära håll, ätit strömming, viftat med svenska flaggan, shoppat lite och allmänt bara vandrat runt. Vi lyckades också nästan bli inlåsta på Kungliga Dramaten när vi skulle gå på toa.

Det är också fantastiskt att vi för första gången besökte Götheborg, när hon i vanliga fall ligger i Göteborg så väljer vi att gå ombord just när vi är i Stockholm ;o) Hur tänkte vi där liksom?! Tack och lov kom vi ombord precis i tid för att undvika den åskskur som sköljde över Stockholm. och som nära på hade dränkt oss om vi inte hade fått skydd ;o)

Fler bilder finns på min facebook... :o)

Jag trodde att jag var nära döden i förmiddags när jag var uppe hos min morfar en snabbis. Jag ska ju hyra häst hela sommaren och har därför länge hållt på att leta efter min gamla ryktlåda som jag vet fnns någon stans. Häromdagen kläcker min kära bror ur sig att den finns uppe på morfars sädesmagasin, så i dag när jag, mamma och André var hos dem en snabbis tänkte jag att jag skulle gå upp och leta efter den.

Glad i hågen över att jag kom ihåg det just när jag var där drar jag med mig min bror upp för trappan i garaget. Jag trallar glatt en liten melodi på väg upp om att "Nu ni små möss får ni ta och akta er för här kommer jag". Plötsligt förbyts mitt trallande till ett skrik och mitt hjärta hoppade nog över både ett och två slag. För i den gyllengula säden ser jag hur det springer omkring överallt. Det fullständigt kryllar av stora feta RÅTTOR!

Minst 10-15 stycken var där som sprang och gömde sig i rören när jag kom. Jag blev helt paralyserad och visste inte vad jag skulle ta mig till. Samtidigt som jag var helskraj var jag också lite facinerad. Jag har aldrig sett en råtta förut och nu plötsligt fick jag se massor. Med hjärtat i halsgropen och en puls på 200 rusade jag in till morfar och berättade vad jag sett...

Hmm jag tror att jag ska skicka upp min kära bror dit som kom med det fina tipset ;o)

Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små, larven som kryper, myran som stretar och barn som lär sig gå...

I dag har jag legat ute och solat en stund och när mamma kom hem tog vi en långpromenad nere vid havet. Underbart att känna lukten av salt och tång, solen som värmer i nacken och glittrar i havet :o)

I går var jag först på Frillesåsskolans avslutnig i regnet. Jonna och Pontus var så fina och de sjöng sommarsånger med sina klasser trots att regnet strilade ner. Tyvärr fick jag inga fina bilder på dem, men däremot på Annas söta Frida :o)

På kvällen hade alla nior traditionsenligt en avslutningsfest/bal och de samlades i Portalen på Åsaskolan för mingel och fotografering. Jag passade på att fota Elin, Axel, Sofia och Sara som alla var så sjukt fina! <3

När jag var liten kunde jag gråta högt om kvälarna, snyfta tills jag visste att mamma skulle komma och trösta mig, säga att allt blir bra igen. Jag trodde henne. Då. Men nu. Jag vet bättre nu. Mamma kan inte göra allt bra igen, allt hänger bara på mig. Det är bara mig jag har att skylla för den jag är, bara mig. Och jag vet att allting inte kan bli bra. Det räcker inte med en kram och en klapp på kinden. Allt är så sjukt mycket mer komplicerat än så. Och jag vet inte om jag orkar...

Jag är besviken, väldigt besviken...

Lycka till i framtiden står det på mina kort. Är det nu? Allt känns bara så konstigt och det finns så mycket som jag vill göra. Samtidigt som jag bara vill komma tillbaka flera år i tiden och vara liten igen. Jag längtar så otroligt mycket tillbaka till när jag var 12. Man var liten och fick fortafarande vara barn. Man fick åka på läger, man fick göra konstiga saker utan att alltid behöva ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag har missat hela min tonårstid, så mycket som jag inte gjort, som jag bara har gett upp. Jag tvingades bli vuxen redan som tolvåring, om inte tidigare... Den tiden kommer aldrig tillbaka.

Jag ska ta till vara på mina kommande år för det är bara med dem som jag kan göra som jag vill...

I går var det dags för min älskade bror att ta studenten!



Inte heller denna dag behöver någon närmare förklaring :o)

Jag har inte hunnit blogga på ett tag, men mycket har hänt sen sist!

Till att börja med så tog jag STUDENTEN i tisdags 1/6 :o)




Jag behöver nog inte säga något, bilderna talar för sig själva! ;o)