Heartline

Min jul har varit helt magisk! Jag som trodde att den skulle bli hemsk och tråkig, så fel jag hade. men det var förstås innan jag fick veta att min moster och mina kusiner också skulle komma till mormor och morfar och att det dessutom skulle bli en VIT jul!

Först jobbade jag hela dagen vilket var supermysigt. Jag hade tomteluva på mig och alla de gamla uppsattade det så himla mycket och blev så glada. Sen hann jag hem precis i tid för att hinna se Kalle Anka på TV.

Jag gjorde mig i ordning och sedan körde jag mamma till mormor och jag åkte upp en sväng till pappa och brorsorna för att önska dem god jul. Sedan åkte också jag till mormor och morfar och där hade en mysig julstämning verkligen infunnit sig. Vi hjälptes åt att göra klart julbordet och tända levande ljus innan vi satte oss och åt massa gott. Efter att vi barn (jag räknar mig fortfarande till dem ;o) hehe) hade sett sista avsnittet av julkalendern kom tomten. Eller ja, var han inte lite lik morfar i år?? ;o)

Klapparna delades ut och vi öppnade i lugn och ro. Jag fick en väckarklocka som gradvis tänds alltmer innan fåglarna börjar kvittra när det är dags att vakna. Den passade mig perfekt för jag hatar verkligen att vakna när det är kolsvart i mitt rum!! :o) Jag fick också en tunn ljusrosa kofta som jag hade sett dagen innan, och jag blev jätteförvånad att jag fick den. Jag trodde inte att mamma skulle hinna köpa den så fort, utan trodde att jag kanske skulle få den i födelsedagspresent...

Det roligaste på hela kvällen var när morfar hade fått en yantramatta och mormor utbrister att
- "en sån vill jag då absolut inte ha! Får jag en sån så kastar jag den direkt!!"
- mamma: "men Siv, Åke har fått den så du kan säkert få låna den!"
- mormor:"VA? Då får han inte sova bredvid mig i alla fall!!!!"
hahahah dom är för söta mina morföräldrar ;o)

Sedan skullle jag testa den, först med kläder på men sedan fick jag för mig att jag skulle testa hur det kändes mot bar hud så jag drog upp min klänning en bit ( jag hade tjocka leggins under) och skulle precis lägga mig när morfar utbrister:
-"men nej, vänta! vi har inga plåster och förband så du får inte lägga dig på den sådär!"
jag: "haha det är ingen fara, jag ska bara prova"

När jag sedan fått på mig klänningen igen känner jag att det svider på min armbåge och när jag känner efter märker jag att jag har rivit upp hela armbågen! Hahaha så rätt morfar hade, men det vågade jag inte säga för då skulle han defenitivt aldrig prova den ;o) hehe

Hoppas att ni hade en lika bra julafton som jag!
*kramar*

(ber om ursäkt för att det knappt är några bilder, har nämligen kopplat min externa hårddisk till laptopen, och till den har jag inget internet...)

Vi sov i två timmar, sedan gick vi upp och skrapade ihop lite frukost av det vi kunde hitta i köket. Sedan gick vi en promenad till tunnelbanestationen och åkte in till stan. Vi gick av vid Oxford Circus och började gå uppför Oxford Street, men eftersom vi var så inställda på att köpa julklappar på Camden kunde vi inte riktigt koncentrera oss, så vi hoppade på en buss mot Camden.

Vi gick av fel en gång, men kom sedan rätt och började gå omkring bland marknadsstånden. Ju mer vi gick runt ju mer hänförda blev vi. Stället kändes oändligt och vi hittade än det ena än det andra som skulle vara kul att ge bort till andra och sånt som vi ville ha själva. Stället är helt obeskrivligt, man måste uppleva dofterna, atmosfären och stämningen själv för att kunna förstå hur det kändes när de asiatiska tjejerna ropade till en att provsmaka deras thaimat, eller när man skulle bestämma sig för ett av alla hundratals halsband i ett stånd, alla unika. Vissa stånd avr utomhus, andra under tak eller i trånga gränder, i små bodar och gamla stall. Man kunde hitta i princip allt här; halsband, hattar, tröjor, skor, tavlor, ringar, souvenirer, glaskonster, ljuslyktor, drömfångare, snurror, sjalar, godis. Yes, you name it...





Vi var där hela eftermiddagen och åkte därifrån vid halvåtta då det mesta började stänga. När vi kom hem lämnade vi bara våra nyinköpta saker och gick sedan ner till en pub i närheten av där Matilda bodde.

Efter att ha vridit tillbaka kllockan ett varv gickvi av planet på Stansted vid fyratiden på morgonen. Vi hittade snabbt våra väskor, så fort som de kom från planet till bandet har jag aldrig varit med om innan. Vi sedan att det flygbussbolaget som vi hade bokat med hade nattuppehåll och för att slippa vänta fyra timmar fick vi köpa nya biljetter. Efter lite mer än en timma var vi inne vid Victoria station. Innan jag och Annika hade lyckats hitta till rätt spår hann klockan bli över sex och de första tunnelbanorna hade då börjat rulla.

Vi skulle med District line mot Ealing Broadway, men alla gick till Richmond innan vi tillslut fick rådet att åka till Earl's Court och byta där och lyckligtvis kom vagnen där direkt...

Det var två trötta tjejer som slutligen framåt sjutiden träffade Matilda på Acton town station. Det var kallt och vi var hungriga, men det ordnade Matilda genom att ha fixat en taxi hem till sitt hus där hon bjöd på mackor innan vi la oss vid åtta-tiden. Då hade både jag och Annika dygnat, och matilda hade hunnit spendera tolv timmar på puben ;o)

Somliga passade på att plugga lite när man ändå inte hade något bättre för sig... ;o) hehe

Säve flygplats stängde klockan tio den kvällen och därför skulle vi alla bli transporterade med bussar till Landvetter istället, detta skedde efter att vi suttit på golvet i vänthallen i fyra timmar. Framåt tretiden fick vi dock komma på planet och vi kunde äntligen lämna Göteborg.

Av sex deltagande bidrag var det bara ett från Sverige...

Massor med långbord var uppdukade bakom scenen och fint var det!


Jennifer och Jag på banketten


Hela vårt femkampsgäng!

Men hur ska det sluta? Det är ingen som vet. Eller är det redan bestämt, som i en bok? Har jag redan fått min dom? Jag tror inte att jag vill veta. För hur lever man sina dagar om man redan vet slutet? Läser man boken om man vet att slutet är hemskt? Kanske man gör det av nyfikenhet, kanske lägger man den bara ifrån sig. Livet är boken. En lång bok. Men är det verkligen slut på sista sidan?

Men det känns som om det inte längre spelar någon roll, det är ändå försent. Jag får lära mig leva med mig själv, med hatet mot mig själv, med föraktet och vetskapen att jag har misslyckats.

Jag vill också vara bra, jag vill också räcka till. Jag vill inte vara den som är ivägen hela tiden, den som ingen vill vara med...

Tidigt i morse åkte jag och Anna till Skövde för att träffa militärer som var ute på övning med handgranater. Vi filmade så klart en del, men lyckades tyvärr missa våra praktikanter som hann åka innan vi hunnit upp... En kul dag har vi i alla fall haft =)

Detta får nu alltså avsluta vår lilla turné där vi träffat en representant från varje uniformsyrke som skolan kopplar till. Poliser, brandmänn, tullare, sjöräddare och militärer, alla har varit dundertrevliga och jag hoppas verkligen att jag får träffa dem igen :o) Fem dagar, fem ställen... Nu är vi helt slut, men snart börjar det stora jobbet, att redigera ihop allt filmat material och få det till något bra :o)

Dt första jag gjorde i morse när jag hade vaknat var att ta med kameran ut. Hela landskapet var vitt av frost och det glittrade underbart av de stigande solstrålarna :o)