Knepig känsla
I går drog Göteborg Horse Show igång och i dag ska min älskade Jonna dit. Det är en ganska konstig känsla att jag befinner mig så många mil därifrån, jag som de senaste 15 åren i princip bott i Scandinavium hela Horse show-helgen. Jag har haft VIP-biljetter, vanliga biljetter och gymkana-kort som berättigat att gå till framridningen och stallarna. Jag har sett Horse Show från de flesta håll, varje år. Hållt reda på tider, antal fel, ledaren i klasserna, de bästa namnen. De senaste åren har jag varit där med Teresia, som en tradition. Jag har sett det mesta; hoppning, dressyr, agility, gymkana, fyrspanskörning, diverse uppvisningar och cliniqs, ponnygalopp, olyckor, WorldCup-finaler, glädjetårar, avtackning av både Briar och Flippan, voltige, ponny-hoppning, islandshästtävling och mycket mer. Men inte i år. Nu befinner jag mig 80 mil bort och kan bara följa vad som händer på avstånd genom en ruta. Jaja, det får väl duga...
