Jag kan inte skilja på...

Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
inom mig har det regnat hela sommaren
och jag känner med det

Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut

Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav
 
Vi tar en paus och lämnar rummet
och nu släpper du min hand
på varsin sida av vägen
som en främling för varann

Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig...

Ett litet inlägg...

om hur allting kan förändras. Plötsligt andras allt och ingenting blir sig likt igen, aldrig någonsin mer. En person kommer alltid att saknas, även om han inte var nära så påverkas så mycket i ens vardag av att han inte längre finns. Tankar, känslor och funderingar som väcks, saknad och rädsla att förlora dem som står en närmast. Man påminns om att livet är skört, om att man måste ta vara på tiden man har tillsammans och aldrig någonsin skiljas som ovänner. Man vet aldrig när livet tas ifrån en...

RSS 2.0