Min älskade vän <3

Två år har gått, och minnet av dig finns kvar, som om det vore igår du fanns hos mig. Jag hoppas och tror att du har det bra där du är nu, men du ska veta att du är saknad! Det gör lite mindre ont att tänka på dig nu, tiden läker alla sår som det heter. Trots det har du kvar din plats i mitt hjärta, en plats ingen någonsin kan ersätta...
Alltid älskad, alltid saknad!

Far across the distance, and spaces between us...


I natt är det exakt ett år sedan du lämnade oss, och saknaden efter dig är fortfarande enorm! Jag vill gosa ner mitt ansikte i din mjuka päls och höra hur du spinner av välbehag. Jag vill se dig slicka dina tassar efter att du har varit ute och klättrat i träden och jag vill känna din värme nära mig. Jag vill ha dig här hos mig nu.

Jag älskar och saknar dig så ofantligt mycket min älskade Alfons! <3


Every night in my dreams i see you...

Det kan tyckas vara en småsak för andra, men saknade av min älskade Alfons är enorm. Ingen kan ta hans plats i mitt hjärta. Mitt ljus brinner för honom, och varje dag finns han hos mig. Jag kan känna det, men ändå känns det tomt på något sätt. Aldrig mer kommer han kika över min dataskärm och undra vad jag gör. Aldrig mer kommer han lägga sig på min mage när jag ligger i soffan. Och aldrig mer kommer han att krypa ner i min säng när jag ska sova. Min älskade Alfons, jag saknar dig så otroligt mycket! Du var min bästa vän som alltid fanns där, som mötte mig när jag kom hem och som alltid lyssnade och tröstade... Så mänga tårar har du slickat från min kind, så mycket ångest har du skingrat. Jag önskar att du fanns hos mig nu! <3

Lussekatt


Det kan inte hjälpas, när jag ser bilder och tänker på Alfons rinner tårarna för mina kinder. Jag fick aldrig komma hem till honom igen, mitt sista minne med honom är från morgonen jag åkte hemifrån i somras innan flytten. Jag sa till honom att vi ses snart igen, men det skulle vi aldrig mer göra...


Ett liv tänds, att annat släcks...

Tårarna strömmar ner för mina kinder. Min allra bästa vän, den som alltid lyssnade, alltid tröstade och alltid värmde, har lämnat mig, har lämnat oss. Jag minns första dagen vi sågs, lika väl som den sista. Kanske anade jag redan då att jag aldrig skulle få se dig igen. Jag satte mig ner och du kom emot mig, som du brukade göra. Jag lyfte upp dig i min famn och du tryckte ditt ansikte mot mitt samtidigt som du kurrade allt vad du kunde. Du gjorde det jämt, du spann som en ferrari så fort man såg på dig, det spelade ingen roll om det var bannor eller kel, du spann oavsett.

Jag fick hålla dig i min famn ett kort tag då den sista dagen, sedan ville du ner och ut på upptäcksfärd igen. Jag såg efter dig och undrade vad du skulle hitta på härnäst. Jag anade kanske då, att det var sista gången jag fick se dig, för jag sa hejdå, så som man säger hejdå när man ses för sista gången.

Jag vet att du kom ihåg mig, för häromdagen ropade jag på dig genom högtalarna på datorn. Du blev helt förvirrad och letade runt, men kunde inte hitta mig. Jag sa till dig att vi ses snart igen, att jag snart kommer hem och kramar om dig. Du har legat i min säng, tagit mitt rum till ditt sen jag flyttade, och det finns säkert tusentals hår från dig där. Min bror brukade säga att du inte luktade katt, utan luktade mig eftersom du så ofta låg på mitt rum.

Jag minns alla mysiga kvällar vi haft. När du hoppade upp i min säng och ville in under täcket. Du skulle ligga under mina knän som i en liten koja. Där kurade du ihop dig och sov en stund, tills du blev för varm och fick panik innan du hittade ut från täcket. Jag brukade reta dig genom att inte öppna upp nånstans då...

En annan sak jag minns är när jag satte en röd rosett kring din hals vid jul, och kallade dig för min lussekatt. Du hatade att ha något runt halsen, men du var för lat för att orka bry dig om den stora prydnaden. Du var så söt då. Och jag minns när du var liten och hade klättrat upp i en hög tall. Du var borta länge och vi letade efter dig. Plötsligt hörde vi ett jamande någonstans ifrån, och när vi tittade upp ser vi dig högt där uppe. Morfar fick komma med traktorlastaren och resa en stege uppepå den för att lyfta ner dig. 

Jag hoppas och tror att du har haft ett bra liv hos oss. Du har fått gå ut och in som du har velat, alltid haft fri tillgång på mat, och fått hur mycket kärlek som helst. En gång blev du biten av en orm så att hela huvudet svullnade till en gigantisk boll. Vi var helt övertygade om att vi skulle förlora dig redan då. Du åt inget, inte ens leverpastej, skinka eller räkor som du älskade så, du rörde dig knappt utan bara låg på golvet. Då trodde vi aldrig att vi skulle få se dig busa omkring igen, men på något mirakulöst sätt återhämtade du dig efter att vi fick tvingat i dig penicillin. När du har varit skadad eller sjuk har vi tagit hand om dig som vår lille bebis. Om du inte hade trivts hos oss hade du nog inte accepterat att byta hem så som du fick göra ett par gånger. Fast du tyckte inte om att åka bil. Du for runt som en dåre i hela bilen och hamnade tillslut på mammas axel som en papegoja när hon körde. Vi hade försökt stänga in dig i en låda, men det var helt omöjligt att få sig att stanna där.

I natt kom då din tid, mitt i ett språng tog ditt liv slut och vi hade inte kunnat göra något för dig. Du ville, precis som vanligt gå ut på kvällen och vara ute och jaga under natten som du alltid gjorde. Inte för att du någonsin fick någon fångst som inte redan var halvdöd, men du gav aldrig upp.

Förmodligen orkade inte ditt lilla hjärta slå längre. Jag tror inte du hann märka något. Du låg precis som om du var påväg någonstans, på väg ut i skogen. Till din skog. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig och du kommer för evigt att vara saknad. Du finns i mitt hjärta, i mitt minne, och det kan ingen ta ifrån mig. Jag är så glad för alla stunder vi haft, för all tröst du har gett mig. Ingen annnan har lyssnat så som du, ingen annan har tröstat mig så många gånger och hållt mig sällskap när jag behövt. Du har mött mig när jag kommit med bussen och följt mig på promenader. Jag hoppas att du har kommit till ett ställe där det alltid är varmt och skönt, där du får återse dina små ungar som du en gång fick äran att bli pappa till, där ingen ondska finns och där du kan få leka och busa hur mycket du vill.


8/6 2002 - 24/10 2010

Det brinner ett ljus för dig, nu och för alltid. Vila i frid min älskade Alfons <3


Alfons på Taket



"Här uppifrån kan man se ända ner till Åsa" tror jag att han tänker när han sitter på taket till friggeboden och spanar ;o)


Alfons i snön


Det är inte många minuter denne lille skrutt är ute under dygnet. Han är inne nästan innan man har hunnit släppa ut honom ;o) Han gillar verkligen inte kylan utan föredrar att ligga i min säng och sova dygnet runt i stället...


Mandelskorpor


Jag upptäckte just att min kära lilla katt är helt galen i mandelskorpor. Haha jag hade en och han fullkomligt flög på mig och ville äta upp den :o)

Hej träningsvärk!


Alfons på skogspromenad, han har nogot hittat någon fin kattflicka att spana in ;o)

2,1mil känns, så är det bara. Men det är så skönt att det är över, nu ska jag ta tag i mitt liv och få ordning på allt det kaotiska...

Tuffing


Här är min lille tuffing ute och leker i vårsolen :o)

En udda sovplats



Ser ni något märkligt i denna bild? ;o) hehe

Massa snö

Det har snöat massor hela eftermiddagen och nu ligger det över en decimeter snö på backen. Hoppas att det får ligga ett tag nu och bara får vara vackert utan att bli slaskigt. Sedan kan det bli vår med en gång!



Alfons ute på en liten snöpromenad. Han gillar det inte jättemycket... ;o)

Alfons i skogen




Vi tog en liten promenad i skogen jag och Alfons. Han är som en liten  hund som följer en vart man än går :o) Men så väste han ju också upp med en extramamma som var hund, Collien Vanessa :o))

Som man bäddar får man ligga..

..det har i varje fall Alfons tagit fasta på ikväll då han har hittat en mjuk kudde att ligga på här i rummet :o)


Två kilometer

julen är utsjungen i kyrkan, och jag har lärt mig en ny sak i dag, nämligen att Jesus och hans familj var tvugna att fly från Betlehem efter att de tre vise männen varit där med gåvor.

I dag är det grått och trisst utanför fönstret, men nu har jag fått på mig mina träningskläder och ska strax ut och springa coopertest. Jag har mätt ut en sträcka här hemma som ska vara 2 kilometer enligt eniro. De har en väldigt smart funktion där man direkt på kartan kan räkna ut hur lång en sträcka är.

Alfons håller sig inne en dag som denna. Han gillar inte att bli fotad med blixt, så man får passa på när det är ljust ute annars så blundar han :o)

God natt!

Efter två dagar i skolan är jag helt slut! Jag förstår inte hur de kan krossa oss så totalt på bara två dagar, och jag som längtade till skolan för bara några dagar sedan... Hmm. :o/



Alfons har redan somnat i sängen :o)


 


Vad är det för en dag?

I dag är det ingen vanlig dag, för i dag är det min födelsedag! Jag har just blivit uppvaktad på sängen med frukost och paket av mamma och Alfons. Han är en riktigt kräsen kisse, för han tackade nej till pepparkakor men tog glatt emot chokladbollen som jag hade fått.

Nu måste jag gå och städa så att vårat hus är fint när alla gästerna kommer!
Kram på er!

Alfons sover


Alfons hade bestämt sig för att ta en tupplur på just den stolen som jag skulle sitta på så det var bara för mig att hämta en annan :o)

RSS 2.0