Lussekatt


Det kan inte hjälpas, när jag ser bilder och tänker på Alfons rinner tårarna för mina kinder. Jag fick aldrig komma hem till honom igen, mitt sista minne med honom är från morgonen jag åkte hemifrån i somras innan flytten. Jag sa till honom att vi ses snart igen, men det skulle vi aldrig mer göra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0