som en väg utan mål, ingen där som förstår...
Han fick mig att glömma för en stund. Men när jag ser bilderna igen kommer känslan tillbaka. Trycket över bröstet, den ytliga andningen, närheten till tårarna. Och tomheten. Men trycket är värst. Jag vill bara bort härifrån.
Kommentarer
Postat av: Mika
Du är alltid välkommen hit och här vill jag ha en hjärtsmiley men det vägrar blogg.se att gå med på
Postat av: Mika
Blogg.se vägrar göra kommentaren snygg också, det var inte riktigt meningen att det skulle bli fetstilt.
Men du vet väl att jag finns här, alltid!
Postat av: Anonym
Du får komma hit precis när du vill och jag finns alltid här för dig! Det vet du! puss!
Postat av: Teresia
Oj, nu såg jag att jag skrev visst exakt samma som Mika men ja ja, det kom iallafall ifrån hjärtat på mig!
Trackback
