Heartline

Ni vet dom där duracell-kaninerna, de rosa med långa öron och kläder som ser ut som batteri och som bara går och går och går, en sån kände jag mig som i går kväll när jag kom hem från Stockholm. Jag kom hem vid sex. åt lite soppa, tog på mig löparkläderna och gick ut. Sen sprang jag, och sprang, och sprang och sprang. När jag kom hem var jag tvungen att gå in på Eniros mättjänst för att se hur långt det blev, 15 km! 1,5mil! 15 000 meter. Och jag var ändå inte helt död...

Den magiska mil-gränsen är sprucken, jag kan nog springa hur långt som helst!