Är det nu som kallas framtiden?
Lycka till i framtiden står det på mina kort. Är det nu? Allt känns bara så konstigt och det finns så mycket som jag vill göra. Samtidigt som jag bara vill komma tillbaka flera år i tiden och vara liten igen. Jag längtar så otroligt mycket tillbaka till när jag var 12. Man var liten och fick fortafarande vara barn. Man fick åka på läger, man fick göra konstiga saker utan att alltid behöva ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag har missat hela min tonårstid, så mycket som jag inte gjort, som jag bara har gett upp. Jag tvingades bli vuxen redan som tolvåring, om inte tidigare... Den tiden kommer aldrig tillbaka.
Jag ska ta till vara på mina kommande år för det är bara med dem som jag kan göra som jag vill...
Kommentarer
Trackback
