Den finns där...


Känslan finns där, jag känner den ibland.
Inte lika ofta nu, den är lättare att gömma här,
lättare att hålla ifrån sig och ta avstånd ifrån.
Men kan jag någonsin lära mig att leva utan den?

Den tränger sig fram och gör sig påmind,
och allt jag kan göra är att hålla emot.
För jag vill inte, vill inte.
Här kan det gå. Det ska gå...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0