Med de goda mot onda och med storslagna slott...
En tidig morgon i dag, men ganska lugnt på akuten. Sådär lagom mycket att göra att man hinner med att reflektera över vad man gör. I går kväll hade vi 95 patienter, vilket är helt galet mycket. Jag satte nålar och tog prover på löpande band, och lyckades riktigt bra. Stack två patienter som påstod att de var väldigt svårstuckna och att folk brukade få göra flera försök innan de lyckades. Jag hittade kanonkärl på dem båda och hade inget problem alls ;) Då blir man lite stolt faktiskt, speciellt när patienterna säger att jag borde instruera andra eftersom de tyckte att jag verkade ha känsla för det där att hitta kärl. Men tar man det bara lugnt och letar lite så har de flesta nått sånt där superkärl som man nästan skulle kunna blunda och sticka i ch ändå lyckas...
Nu är jag hemma och är dödstrött. Tur att jag jobbar kväll i morgon då. Ska bädda ner mig i soffan och se på någon film innan jag somnar. Kanske man skulle äta något också.
Lyssnar på Astrid Lindgren-låtar. Jag vet, jag är barnslig. Men jag tycker det är så underbart att drömma sig bort till de världar den fantastiska kvinnan har målat upp i sina böcker och filmer. Tänk om man fick leva i Bullerbyn, leka med barnen där, mysa med djuren, åka hölass, leka på ängarna och i skogarna. Eller hos Emil i de småländska skogarna. Åka häst och vagn, gå barfota på grusvägarna och bada i sjöarna. Och inte minst få ha så fina kläder som de har...
