Oaktsamhet

Jag har alltid fått lära mig att vara rädd om saker och ting. Man köper inte nytt bara sådär, utan man använder sina saker väl och är noga med att hålla reda på dem. Och om det är någon annans grejer är man ännu mer försiktig med dem, och man frågar innan man gör något med dem. Därför gör det mig så fruktansvärt ledsen och besviken när det visar sig att först mina ridskor (som jag haft i över tio år och som är, eller ska jag säga var, så otroligt sköna och egentligen inte det minsta slitna trots att jag använt dem mycket) och sedan mina orienteringsskor är borta. "Någon" (jag vet precis vem) i familjen kanske har "råkat" slänga dem när han fick ett av sina vanliga röjanfall någon gång i våras. Ja men tack så hemskt mycket! TACK! "Jag slängde allt som såg gammalt och dammigt ut."

Varför just mina grejer? Och kommentaren jag får sen "du får väl ha dina saker på ditt rum och inte sprida ut dig så." Jaha, ännu mera tack för den. Det ska helst inte synas att jag faktiskt tillhör denna familjen eller? Ska jag släpa upp alla mina skor och jackor till mitt rum hela tiden? Gäller det alla i familjen eller bara mig kanske? Visst, jag kan väl förvara mina smutsiga ridgrejer i samma låda som min rena kläder om ni så vill. Eller vart tycker ni annars att jag ska göra av det? Stapla det på hög?! Men tro inte i så fall att ni ska kunna använda mitt rum till annat när inte jag är hemma! Eller ska jag kanske hyra ett sånt där lager som finns? Då kan jag ju ha allt jag äger där så slipper det synas att jag har bott här.

Visst, du har erbjudit mig att ersätta skorna. Båda paren. Det finns bara ett problem. De finns inte att köpa längre. Det var som sagt TIO år sedan och jag gillade just dem väldigt mycket. Man kan inte köpa ett par skor som är ingådda, perfekt formade efter mig. Alla de varven i ridhuset jag sprungit, alla de blåsor och sår jag haft innan de blev sådär. Det går inte att köpa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0