Sometimes it lasts in love...

Nu är jag äntligen nerbäddad i min säng i mitt fina lilla hus. En lång dags körning sliter hårt på en... Alla här var så glada när jag kom och de hade fixat och donat åt mig som om jag vore den förlorade sonen (eller dottern) som återvänt hem ;-)

Just nu är det mesta i en enda röra, så morgondagen skall ägnas åt uppackning. Bilder utlovas så klart!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0