How many times can we break the rules..

Sitter och tittar på Eurovision semifinalen. Jag hejjar på Danmarks bidrag, även om hennes stil är en aning lik Loreen från förra året. Och så hejjar jag på Petra. Jättemycket. Hejja, hejja, hejja! På lördag när det är final ska jag sitta bänkad (eller soffad) hos Camilla och Veronica :)
 
Jag har börjat packa så smått. Två lådor från garderoben, och två lådor står redan i förrådet med julsaker och vinterkläder. Jag kan bara konstatera att det kommer gå åt många lådor. Jag kan inte förstå det, jag hade ju bara så mycket saker som rymdes i mammas lilla bil när jag flyttade upp. Nu har jag hur mycket saker som helst... Helt sjukt förresten att det gått tre år sedan jag flyttade hit. Tre underbara, fantastiska år. Jag har lärt mig så mycket. Om att vara sjuksköterska. Om vad vänner verkligen betyder. Vem jag är. Hur det är att vara student och leva studentliv. Vad jag vill. Det är bara så otroligt synd att de som har kommit att bli en stor del av mig, blivit de bästa vänner jag nånsin haft, kommer vara så långt ifrån mig när jag har flyttat. De är verkligen riktiga vänner, till skillnad från många andra jag träffat. Med dem har jag verkligen kunnat vara mig själv, de har hjälpt mig att bli en bättre människa bara genom att finnas till, de har tröstat mig, hjälpt mig när jag inte kunnat ta hand om mig själv, vi har delat skratt, gråt, resor, dumheter, roligheter och mycket annat. Tur att ingen kan ta ifrån mig minnet av allt det jag fått uppleva under mina tre år här. Och ännu mer tur att de inte är längre bort än en tågresa. Så fort jag får ledigt i höst ska jag åka upp hit igen och hälsa på! Nu ska jag passa på att ta vara på den tiden som är kvar de kommande tre veckorna innan flytten. Tänk, ynka tre veckor av tre år kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0