Jag kan inte förstå det...

Men det känns som om det inte längre spelar någon roll, det är ändå försent. Jag får lära mig leva med mig själv, med hatet mot mig själv, med föraktet och vetskapen att jag har misslyckats.

Jag vill också vara bra, jag vill också räcka till. Jag vill inte vara den som är ivägen hela tiden, den som ingen vill vara med...


...

Jag hatade varje steg, jag hatade varje minut, jag hatade varje krona, jag hatade varje ord.


Förvirring

Just nu tänker jag alldeles för mycket. Jag kan inte hjälpa det, men något fick mig att minnas allt igen, ta upp det till ytan och dra fram det i ljuset. Det som jag bara vill ha bort. Samtidigt har det nog inte varit bättre än så här någonsin. Jag saknar men jag hatar, jag vill ha tillbaka den tid jag har förlorat, den tid jag aldrig fick lov att leva. Är det därför det känns såhär nu? Bra men samtidigt fel. Jag är snart tjugo, men inte inuti för det saknas några år. De åren som jag vill ta tillbaka och leva om, är det möjligt? Jag vill leva så som de på riktigt, testa allt de gör, den tid man bara får chans till en gång. Den togs ifrån mig och jag fick den aldrig tillbaka. Jag antar att det är försent nu...

Allt känns skit...

Nu har jag fått definitivt besked om att jag inte får segla med Gladan i höst igen. Tydligen så skulle plötsligt två ubåtsbesättningar med istället för en, och det fanns dem som lämpade sig bättre än mig att få åka med...

Sedan mår jag fortfarande inte bra. Bättre än i går, men ont i nacken och i halsen. Jag ska fjällvandra i morgon om det är så det sista jag gör!

En fånge i sitt egna hus...

Jag känner mig som en fånge häruppe. Mamma och Boye har gäster där nere och jag känner  mig inte direkt välkommen dit. De skrattar och har kul, medans jag sitter här uppe vid datorn och försöker roa mig med harpan, ena stunden genomsvettig, nästa frysande...

Jag är väldigt ynklig när jag är sjuk, men någon kan väl tycka synd om mig i alla fall?!

En sjukdom?


Bilden är gammal, vägrar att lägga upp bilder tagna på mig i dag, jag ser ju ut som Rudolph ;o)

Är allergi en sjukdom? Jag känner mig ju inte riktigt sjuk, men näsan rinner fast jag är täpt, ögonen rinner, jag har ont i huvudet och känner mig trött. Mest trött på alla symptomen, speciellt näsan. Men i övrigt mår jag ju bra, jag har ju jobbat hela dagen...

Kan det någonsin bli bra?



Ibland behöver man bara en stor kram av någon som säger att allt kommer att bli bra, att man kan klara det. Någon som verkligen menar det den säger och som kan förstå utan alla ord...

Saknad...



Detta är för ett par år sedan, en tid jag saknar väldigt mycket!!


Vrålförkyld

Nu var det dags igen då.. jag förstår inte hur jag lyckas få till att bli sjuk så fort det är lov. Det är då man ska ha tid till att göra annat, inte ligga i sängen hela dagarna och snörvla...



Vi får pigga upp denna dagen med vackra tulpaner ;o)

Droppe



Du får förstå två våta kinder, dom torkar lika snabbt igen.
Man rår inte för att tårarna rinner...


I don't know what to do...

Jag vet inte vad jag ska göra. En del av mig ropar "Ta chansen när du har den", en annan skriker "Nej, du är inte redo, det är ett för stort steg". Jag vill, men jag vill inte. Jag vill, men vågar inte. Jag vill, men kan inte. Kan inte släppa taget om mitt liv. Kan inte låta någon annan komma för nära. Bestämma över mig. Styra mig. Ta upp min tid. Jag är kanske egoistisk, men jag vågar inte riskera något. Vågar inte, vågar inte, vågar inte. Jag har blivit sviken för många gånger. Jag kan inte låta det ske igen. Jag vet inte vad jag ska göra, men vem kan hjälpa mig? ingen antagligen, det är försent...

Same shit, but different...

Är och har lika tråkigt i dag som i går. Har packat lite inför campingen i mon men annars mest suttit vid datorn i da. Skulle ha seglat i kväll men det blåste för mycket så det blev inget...


and behind the doors something just happened, but no one knows what...

Everything changes over a night...

Vet inte vad jag ska skriva, allt är bara tråk i dag. Har vart i tribunen på möte med Karin om seglarträningarna. Fick lite planerat och det känns väl bra. Vi skulle ha seglat men det blåser typ storm ute så vi kunde inte gå ut. Tråk på det. Är i alla fall lite mer utvilad i dag än i går. Ett plus.

Jag är verkligen tråkig i dag, så det är ingen idé att jag skriver mer för det blir bara ännu tråkigare...


Walking, and walking, but never reach my goal...

Jag har J**LIGT tråkigt just nu. Sitter och spelar 4-i-rad mot datorn, men har lyckats lura den på exakt samma sätt typ hur många gånger som helst...


som en väg utan mål, ingen där som förstår...

Han fick mig att glömma för en stund. Men när jag ser bilderna igen kommer känslan tillbaka. Trycket över bröstet, den ytliga andningen, närheten till tårarna. Och tomheten. Men trycket är värst. Jag vill bara bort härifrån.

Big girls don't cry... I'm not a big girl

Just nu känner jag bara för att lägga mej ner och gråta. Eller åka till en hög bro och hoppa. Eller inte hoppa, bara hänga ut över kanten så att nån kommer och räddar mig...

Jag låg och grubbla, ensam i min stora säng...

Det är märkligt hur extremt många fler det e som kollar in bloggen så fort man har lagt upp en bild på bdb om den..

Självmordstankar!

Jag skulle kunna skriva här att jag ska ta livet av mig i morgon utan att någon skulle upptäcka det för det är ändå ingen som läser min blogg. En tråkig person med en tråkig blogg...

Life has no excuse...

Just nu orkar jag inte, livet är tungt. Jag vet inte vad det är, känner mig bara ledsen. Har prov i mon, men jag orkar inte bry mig. Eftersom jag inte har pluggat får jag förmodligen IG... Men jag bryr mig inte,, Jag skiter i det...

Nyare inlägg
RSS 2.0