Heartline

Min lille pajas äter pepparkakor och på vägen hem i dag köpte jag mig en lussekatt :o)

Idag var jag och Anna ute i Färjenär för att filma tvåorna som gör praktik hos räddningstjänsten där. De fick klippa upp en bil och vi filmade som galningar. Kallt som attan var det också...

Tänk att i morgon är det första december. Jag kan verkligen inte förstå vart detta året har tagit vägen, speciellt inte denna hösten.

Min prinsessa tävlade i dressyr i dag och det gick jättebra för henne :o)

Busungarna badade för att bli rena från hästlukten...

Jag och min älskade Tobias <3 Stackarn bev slagen i huvudet av lillbrorsan, och just som det oda har gått över så får han ännu en smäll i pannan av samma lille buse...




Fast jag tror inte att Tobias håller med just i dag... ;o)

Är nu hemma efter första dagen på praktiken i Valhalla. Tänkte först att jag skulle försöka lära mig namnen på barnen i simgrupperna, men insåg snart att det inte skulle vara möjligt eftersom jag inte ens kan namnen på de barn jag har i badmintonskolan. Min handledare var i alla fall väldigt bra och jag fick vara delaktig i allt som vi gjorde. Groda, glasstrut, pinne. Groda, glasstrut, pinne. Och så glöm inte armarna framför dig. :o) hehe

Av någon märklig anledning så ska jag på utdelningen av Ungdomens Fredspris på onsdag på Storan i Göteborg. Efteråt är det bankett och sedan femkamp på Liseberg med ett gäng Norska ungdomar. Det ska bli väldigt kul faktiskt :o) Funderar på att ha på mig detta... Vad tror ni?

http://www.tackfilm.se/?id=1258556869588RA24 

Jag hämtade nyss en liten gullunge på dagis. Han sken upp som en sol där han satt vid matbordet när jag kom. Det är helt underbart att få uppleva den äktehet som bara finns hos barn. Är de glada så visar de det, är de arga så märks det tydligt på dem.

Denna eftermiddag passar jag först bara lille Joel, men snart kommer också hans syskon hem :o) Men än så länge är det lungt i huset, kan det vara lugnet innan stormen?

När jag kom hem innan upptäckte jag till min stora glädje att min passionsblomma har börjat blomma!! Detta är den finaste blomma jag vet. Så otroligt fina färger och så annorlunda utfomning av själva blomman.

Den är otroligt svårskött, men den enda anledningen till att jag har lyckats hålla den vid liv är att min mamma sa till mig att den skulle dö inom en vecka på mitt rum i min vård. Jag är nämligen urusel på att komma ihåg att vattna, men den är så stor och fånga blicken så fort man har kommit in i mitt rum så varje gånga jag ser den tänker jag "att jag ska allt visa mamma att jag kan!" Och haha, där ser ni! JAG KAN VISST!! :oD

Är nyss hemkommen från tränarlägret som varit på Grötö i helgen. Vi har haft det toppenkul, lärt känna lite nytt folk och fått med oss mycket nya tankar och idéer för klubbutveckling, seglingstaktik och annat spännande. Kigge gillade mest sängarna ;o) haha

Nyfunna vänner; Peter, Tessie, Filip och Kigge. Jag är också med; bakom kameran ;o)


En liten väntbod som vi upptäckte var öppen; en räddning när det regnade som mest på kvällen ;o) hehe


"Den lilla stora båten", haha nämen titta; den har krympt ;o)

Han trodde att vi va seriösa när vi sa att en var tvungen att använda hundbältet om de skulle åka med oss ;o) hahaha

Nu sitter jag här i Sofias lägenhet. Gårkvällen (kvällen började redan 5 haha) var mysig med tacos, godis, chips och massa filmer. Svensson Svensson, Tomten är far till alla barnen, Mammas pojkar och Patrik 1,5. Fast den sista tittade bara ja på för Sofia somnade ;o) hehe

Snart är det dags att åka till skolan för en lektion, sen ska jag och Anna sätta oss med projektarbetet en stund innan vi kilar vidare till Kunskap och Framtid-mässan :o) Får se vad det blir av oss...

I går kväll var jag och mamma på musikalen Chicago på Aranästeatern. Det var estettreorna där som satt ihop den och de var grymma :o) Annika (längst fram på i mitten på bild) var med och spelade en av huvudrollerna =)

Nu är det snart dags för träning, undrar bara hur det ska gå med tanke på den träningsvärk jag har sen backträningen i går... ;o)

Jag är numera pro-rankad i bowling, det ni!! ;o)

I used to think, i had the answears to everything.
But now I know, life doesn't always go my way.
Feels like i'm caught in the middle.
Thats when I realize

I'm not a girl, not yet a woman.
All I need is time, a moment that is mine,
while I'm in between

I'm not a girl,
there is no need to protect me.
It's time that I learn to face up to this on my own.
I've seen so much more than you know now,
so don't tell me to shut my eyes.

Min älskade lilla Joel, du anar inte vilka känslor du får mig att känna. Du är en liten pajas, och det vet du så väl om. Du kommer för alltid att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag ska ge dig mer kärlek än någon annan. Du kommer inte alltid att ha det lätt, du kommer att behöva gå igenom saker inte många andra barn behöver. Det kommer att finnas så många frågor hos dig som inte många andra barn någonsin behöver fundera över. Du ska veta att jag alltid, och då menar jag verkligen alltid, kommer finnas där för dig när du behöver det!

Detta var vad min pappa fick, två marsinpanbröd och trisslotter :o)

Jag hatade varje steg, jag hatade varje minut, jag hatade varje krona, jag hatade varje ord.

Alla får stämplar. Vissa går att tvätta bort, andra att måla över och dölja, men några sitter alltid kvar pch syns hur man än bär sig åt. Det är dem som inte går att få bort. Visst kan man ljuga om dem, men sanningen går aldrig att dölja helt. Hur länge ska man behöva lida för det man gjort för länge sen? Suddas det aldrig ut? Speciellt de saker man inte själv rådde för, det som andra försatt en i, då, för så många år sen, ska det plockas fram vad man än ska göra? Ska man verkligen behöva begränsas och hindras av såna saker när det är något man verkligen vill göra?

 Jag hatar det, och det var inte mitt fel!

Så förödmjukande, så fruktansvärt. Skrattet, jag vet vad dom tänkte, jag hörde vad de sa till varandra fastän de inte använde ord. Nolla, klant, miffo... Jag bara vet det, två meter, a eller hur... Trettio kilo, femton kilo, fyrtio gånger, trettiofem gånger, enochfyrtiofem, två meter, femhundra meter, tre kilometer, tretton minuter och femton sekunder, fyrahundratjugo newton. Så långt, så länge, så mycket. Jag hatar tester. Jag hatar förödmjukelsen, som om de bara vill gotta sig i andras misslyckanden.

I pausen på badmintonträningen:

Elin: Men kom igen, vad kör vi nu?
Jag: Bänkpress
Elin: eh, va??
Jag: Vi sitter på bänken och pressar den ner, bänkpress
*asgarv*

 Bjuder på en bild från halloween, sötaste Jonna försöker se läskig ut ;o)