Heartline

Det är mycket man inte kan göra när man inte har vatten i sina kranar. Man kan inte tvätta sig på morgonen, man kan inte borsta tänderna, man kan inte laga mat eller diska, man kan inte tvätta ett äpple, man kan inte tvätta händerna efter att man ätit äpple, man kan inte gå på toa (eller jo, det kan man ju men inte spola efter sig...) man kan inte torka upp en fläck på golvet, man kan inte dricka vatten, man kan inte vattna sin växter... Det är en hel del man inte kan göra när man inte har vatten. Vilket inte jag har haft i dag. Jag gick till gymmet och stank svett och fick duscha där. Fyllde även en vattenflaska så jag skulle ha lite vatten i alla fall. Köpte plocksallad i affären så jag kunde få i mig lite mat, och nu ska jag snart gå till skolan för att gå på toa. Och så ska jag ju på möte också. Och sen ska jag och Cajsa till Birsta. Då hoppas jag att vattnet är tillbaka när jag kommer hem. I morgon stängs det av igen, men då kanske jag är lite mer förberedd än i dag ;)

Jag håller på att bli en soffpotatis. Typ. Känns så i alla fall när jag har lite för lite att göra. Jag ska absolut inte klaga, för jag vet att alltför snart kommer jag jobba heltid och vara stressad över att inte ha någon fritid. Jag borde också börja plugga inför NKSE, nationella kliniska slutexaminationen som är om ca en månad. Jag tittade lite på en gammal sådan tenta i går och får smått panik över att det är sånt som jag ska kunna när jag är färdig. Men min spontana tanke är att jag inte kan något alls av det där... Så, jag räknar med omtenta på den, och klarar jag den inte då vet jag inte vad jag gör. Står utan legitimation i alla fall, därmed utan jobb i sommar. Så får det inte bli! Det värsta är att man inte har en aning om vad man ska plugga på inför tentan, det kan ju komma frågor om precis vad som helst, allt det sjuksköterskan förväntas kunna efter genomgången utbildning. Jag får hoppas på tur helt enkelt, att det kommer något område som jag har stött på och som jag kan lite mer om.

 

Nu ska jag bättra på mitt soffpotatisande och se på familjen annorlunda och efter det Dicte. Måndagar är bra tv-dagar, även för den som inte har någon tv. Synd bara att det är på tv4 programmen går, då kan jag se dem först efter att de slutat på riktiga tv:n...

Jag har blivit längre! Man växer nämligen några decimeter när en simskoleförälder i omklädningsrummet kommer fram till en och säger "Jag måste bara säga att du är en jättebra simfröken! Den bästa vi haft, och vi har haft några stycken! Det märks att du tycker att det är roligt och du är verkligen engagerad och duktig". Då blir man stolt, glad och lång!

 

Nu blir det lite VasaSås och i kväll Diselvalen med fina vänner! Så får vi se när denna dag tar slut ;)

Under tiden som jag var i väg på min gratisresa till Birsta och köpte massa fina vårblommor kom ett kuvert i min brevlåda. Kuvertet var adresserat till Caroline Stadelmann Werdien. Något som jag har gått och funderat på länge, nämligen att ta min mammas namn till mitt och därmed på riktigt bli en i släkten Werdien. Så, från och med i dag är mitt efternamn Werdien. Stadelmann finns kvar som ett mellannamn, men jag kommer inte skriva ut det utan bara ha kvar det som ett S mellan för- och efternamn. Nu följer en tid då allt ska bytas ut till mitt nya namn, körkort, bankkort, försäkringar mm. Skönt att ha det gjort innan jag får ut min sjuksköterskelegitimation i alla fall ;)

 

En annan rolig sak trillade in i min mejlinkorg i dag också. Jag har blivit erbjuden att få komma på visning på två lägenheter. Det är ju inte säkert att jag får nån av dem, men att jag får komma på visning innebär att jag är bland de fyra första i kön. Det känns VÄLDIGT bra i alla fall :D Mamma ska förhoppningsvis kunna kolla på dem i helgen och om en vecka vet jag om får nån av dem eller inte... Spännande :)

Det är så svårt att hålla fokus, jag har ingen riktig motivation just nu. Skrivandet går väldigt långsamt, en mening i taget. Det finns så mycket annat kul man kan göra istället för att sitta och skriva uppsats. Just nu håller jag på med diskussionen vilket nog är det svåraste. Man måste stödja sina åsikter med annan litteratur, helst orginalartiklar, men att sitta och läsa fler orginalartiklar nu känns inte så lockande... Det ska bli så skönt när jag är färdig med det här. Eller inte kanske, för då innebär det att vi har slutpraktik. SLUTPRAKTIK. Känns helt galet att jag snart är färdig sjuksköterska. Det jobbigaste kommer nog vara att gå upp så tidigt på mornarna, jag är ingen morgonmänniska precis och trivs väldigt bra med att gå upp kring halv åtta som nu. Jaja, bara att ta en dag i taget :)