Heartline

Min fina bula i pannan hann jag tyvärr inte ta kort på innan den var förstörd, tråkigt för det var den finaste sminkningen...
Vi hade krashat in i ett berg och voltat med bilen, jag var medvetslös och hade ofria luftvägar samt var skadad i nacken så jag fick nackkrage och plockades ut på spineboard för att ryggen skulle vara säkrad. Sedan kördes jag akut i den stora pansarterräng-ambulansen till platsen där helikoptern skulle hämta mig.

Det regnade ganska så bra den dagen och jag skulle spela död ute i skogen efter en flygkrash.



Det brann otäckt mycket och var riktigt kusligt...

Jag säger bara det; denna låt är så otroligt stark och säger så mycket!
 Lyssna på den många gånger och förstå innebörden i varje ord...

Nu är jag i skolan och har håltima innan matten.

I dag har jag hunnit med:


Fiskeprov
Tråkig samhällslektion
Bråkat med en lärare
Ätit lunch

Snart ska jag som sagt ha matte och sedan ska vi ha träff angående projektarbetet. Vi ska få veta vilka mentorer vi ska ha som handledare. Det fattas bara att jag får en viss person som jag inte klarar av så vore denna dag fulländad...

Träning i kväll i alla fall :o)

Jag gick en liten promenad i skogen med kameran och stötte på simon, grannens katt som poserade glatt framför kameran. Sedan kom Alfons och blev svartsjuk och började låta som en ledsen bebis :o) Min älskade kisse!

Nu har jag nyss kommit hem efter en mysig ridtur med Tessie. Jag red Topgun och Tessie Pollan och jag insåg när vi satte av i galopp hur mycket jag saknar att rida! Det var helt underbart att känna denna stora starka varelse röra sig under mig, hur han i varje språng laddar inför nästa, vi är ett och flyger fram över åkern. När han sedan börjar bocka skrattar jag bara åt honom...

På onsdag ska jag rida lektion på KRK, det blir kul!

I kväll ska jag ut och äta på Esters med Matilda och massa kompisar till henne. Hon ska snart flytta till London och detta blir någon slags "hejdå-middag". Det blir tråkigt här hemma utan henne... Men i kväll ska vi ha kul! :o)

I dag är jag och Alfons ensamma hemma. Han ligger just nu i soffan och sover :o)

Dagen började med att jag vaknade och ine riktigt kunde bestämma mig för om jag skulle ligga kvar eller åka in till skolan för en lektion jag inte behövde gå på. Tillslut bestämde jag mig för att åka in, men inte till skolan utan till droppen och lämna blod. När jag kom till busshållplatsen var där MASSOR av femmor som skulle in och tävla i KM. Fint, bussens alla sittplatser var fulla innan jag ens hade kommit på. Sedan åker vi vidare till Åsaskolan och där var det ÄNNU FLER femmor. Det tog en bra stund innan alla hade knött sig in och jag skojar inte när jag säger att på varenda plats så satt MINST två personer!!!

Varma som om vi hade bastat kommer vi äntligen fram till Kungsbacka station (Vi stannade några gånger på vägen och lyckades klämma in några till lite då och då) Fattar ni att precis när jag kliver av bussjäveln, då stänger tåget dörrarna och ÅKER! Mitt framför ögonen på oss...

Som tur var gick ett snabbtåg (öresundståg) strax därefter som vi kunde ta. Väl i Götet traskade jag in till droppen nordstan och slängde fram armen till de snälla sjuksköterskorna. De tog fram mastodontnålen och stack in den i armen och tömde mig på blå vätska (Caroline är faktiskt ett kungligt namn ;o))Gick sedan därifrån med att megabandage runt armen, metalltabletter i väskan och ett presentkort i plånkan.



Efter skolan satte jag och Anna oss för att plugga matte en stund. Vi hittade en radio som vi satte på på hög volym, fixade håret fint (Anna) och pluggade sedan stenhårt. Det är säkert!! Vi är faktiskt nästan helt normala. Det tycker nog Johan och Andreas också!! :o) hehe



Efteråt belönade vi oss med glass och frapino på tåget :o)

Detta var min fredag, hur har din varit?

Min söta lillebrorsa, när han ler försvinner nästan hans ögon bakom de långa ögonfransarna :o)

Blåmärkena jag lovade i går fastnade tyvärr inte på bild, jag försökte flera gånger, men det var som om de gömde sig varje gång slutaren öppnades ;o)

Nu är jag i skolan och har svenskalektion. Vi ska skiva olika typer av texter kring ämnet ensamhet och jag ska ge mig på att skriva en krönika om fattigdom eller om uteliggare. Texten kommer att börja med "Det sägs att alla har rätt till ett värdigt liv", men det är också så långt jag har kommit... Krönikor är något som jag faktiskt inte är bra på vad gäller svenska, men jag får väl göra så gott jag kan, det finns ju en hel del krönikor att läsa för att få inspiration om hur man skriver så att det blir bra ;o)

När jag kommer hem ska jag ut och fota och försöka lära mig de nya objektiven. När jag köpte min kamera i vintras vet jag att jag tänkte och kände att hjlp, den här kommer jag aldrig att kunna hantera, och samma känsla fick jag i går när macro-objektivet var monterat och Joel fick agera modell. Jag lyckades inte få en enda bra bild, men jag antar att det bara är att testa sig fram och våga experimentera :o)

Nu sover de, mina prinsar och min prinsessa. De är världens bästa barn och jag verkligen älskar att vara här hos dem. De kastar sig om halsen på mig, sprutar mat på mig, pussar mig och de bara är. Faktum är att de har räddat livet på mig. Utan dem hade jag inte haft något att leva för då, hade inte malin sagt det hon gjorde så vet jag inte hur det hade gått. Jag har dem att tacka för så mycket! Älskade barn <3

Kan det möjligtvis vara denna lilla krabatens fel att jag kom alldeles genomblöt till skolan i förmiddags? Innan jag ens hade hunnit ner till bussen kände jag mig som en dränkt katt, och att sitta blöt och fuktig på bussen är verkligen inte kul!

Hoppas att ni har haft bättre väder än jag...

Jag är som sagt själv hemma (Robert räknas inte... ) och jag blev hungrig så jag lagade lite mat :o) För den som inte känner mig kan jag säga att det inte är mitt största intresse...

Så för att göra de stuvade snabbmakaronerna lite roligare lekte jag lite ;o)

Ni kan väl i alla fall låtsas som att ni tycker att jag är duktig!?
(Ja, makaronerna hade hunnit kallna innan jag åt dem...)

Jag vet i alla fall vart jag har fått mitt "leka med maten"-intresse, mamma bakade häromdagen och så här fint blev det :o)

I natt läste jag ut boken "När ingen annan ser" av Duncan Fairhurst. Som fyraåring blir Duncan som vanligt badad av sin far, det var så det gick tlll, mamman badade storasyster Jo och pappan lille Duncan. Men så ville pappa en dag att Duncan skulle lägga sig ner på golvet innan badet. Pappan började suga av sin lille pojke och och sa sedan att det var Duncans tur att ge pappa "en släng". Det var så pappor och söner visade att de älskade varandra.

Efter tio år av övergrepp som kulminerade i våldtäkter försökte Duncan ta livet av sig, men räddades. Detta blev slutet på övergreppen för Duncans del, men såren i hans själ var då så djupa att de satte spår i allt han gjorde. Han ljög för sina kompisar för att skydda sig själv, han började änvända droger för att dämpa ångesten och för att förtränga den verklighet han först vägrade inse att han levt i. Var hans pappa verkligen en sån där pedofiljävel som de pratade om på tv? Det kunde inte vara så, hans pappa älskade ju honom. Det måste vara någon skillnad. Alla pappor och söner gjorde ju såhär för att visa att de älskade varandra. Men det var ingenting man pratade om. Som att köra för fort, det är olagligt, men alla gör det.

En fruktansvärd historia som inte förskönar verkligheten på något sätt. Övergreppen är så målande skrivna att man känner den lille pojkens smärta genom orden. Berättelsen utspelar sig i huvudsak i England för några decennier sedan, men detta är inte en bok om en pojke, utan om alldeles för många barn, flickor och pojkar, världen över. Pedofili är nog det värsta brottet som finns att begå.

I dag har jag först tagit upp båten, spolat den ren från salt och lagt in grjerna i morfars lada. Sedan stannade jag där en stund och åt äpplen, päron och plommon från träden samtidigt som jag kelade med gårdskatten Felix. Det är så härligt att vara där bland alla dofterna färgerna och framför allt minnena. Alla minnen sen när man var där som liten och lekte på gräsmattan, hjälpte morfar i ladugården, körde in hö, bakade kakor med mormor, plockade jordgubbar i landet, vattnade i växthuset, åkte med i traktorn, byggde kojor i halmen, lekte med kattungarna, kollade på när kossor kalvade och hjälpte till att ta in korna för mjölkning. Det är sådant man kommer att minnas för alltid och som jag saknar så fruktansvärt nu. Jag är så ledsen för att inte mina yngre kusiner har fått uppleva allt detta hos mormor och morfar, alla djur och allt arbete på gården. Jag var här efter skolan istället för att vara på fritids som liten, här trivdes jag mycket bättre.

Jag kommer alltid att bära med mig dessa minnena, spara dem i mina tankar och plocka fram dem när det behövs. Jag ska berätta om allt för mina barn en dag och också låta dem få uppleva allt kul om det är möjligt.

Kvällen i går var helt och hållet magisk! Den går verkligen inte att beskriva i ord och den som inte var där kommer aldrig att kunna förstå känslan. Liseberg var helt knökfullt, alla hoppar och sjunger texterna i en mastodontkör utan dess like. Och när han vill säga nått, tystnaden är total, alla vill höra hans ord som säger så mycket.

Jag säger bara en sak: Håkan; ta mig till kärlek, ta mig till dans!

Läs GP:s reccension här:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=518392

I dag fyller min fina kusin Matilda 14 år!! Massvis med grattiskramar till henne :o)

 
                Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro 1:1    Tamron AF 70-300/4-5,6 Di LD
 
Jag har just beställt dessa två från CyberPhoto :o) Längtar med spänning!!

I går var jag och mamma och shoppade. För min del blev det en jacka och ett par stövlar :o) Jag lyckades hitta ett par som inte glappar en meter kring vaden. Är jag verkligen den enda i hela Sveriga som har extremt smala vader? Om man tittar i skoaffärer så måste det vara så för det finns nästan aldrig några som passar mig...

Yjihoo i dag vankas det nittonårskalas i huset, Robert fyller år. GRATTIS till honom :o)

                                                   Torkar mina tårar och
                                                   trycker ner känslorna som
                                                   fastnat i halsen

                                                   tiden läker
                                                   inte alla sår
                                                   jag insåg det
                                                   för länge sen

                                                   det lättar men
                                                   minnen och
                                                   mardrömmar
                                                   går inte att sudda ut

                                                   en lukt
                                                   en sak
                                                   ett ord
                                                   är allt som behövs
                                                   för att kastas tillbaka

                                                   till det man allra helst vill glömma


                                                                                                          
                                                                                                                *Tessan

Jag har just läst boken 14 år till salu av Caroline Engvall. Det är en biografi om 14-åriga Tessans år som prostituerad. Tessan är en helt vanlig stalltjej, med en helt vanlig och trygg familj i en svensk småstad. I skolan går det bra och hon har det precis lika bra som de flesta andra.

Men så en kväll raseras hennes tillvaro då hon på väg hem från stallet blir våldtagen av en jämnårig kille hon känner. Hon berättar aldrig för sina föräldrar vad som har hänt och hon tar på sig all skuld för våldtäkten. Dagarna går och hon mår allt sämre.

En dag föreslår bästa kompisen Jenny att de ska sälja sig för att tjäna snabba pengar, och Tessan som ju redan känner sig förstörd tvekar inte. Tillsammans tar de kontakt med ett par män via nätet, men efter att Jenny legat med en av killarna bestämmer hon sig för att aldrig göra om det.

Tessan däremot dras in i en ond cirkel av självförnedring och prostitution i jakt på bekräftelse. Genom att gång på gång sälja sin kropp straffar hon sig själv för våldtäkten. Till slut har männen henne i sitt våld och hon vågar inte säga emot alla de förnedringar hon tvingas utstå. Hon får inte längre betalt och när hon flyttar för att komma ifrån männen hittar de henne snart igen.

Detta är en fruktansvärd och gripande historia som nästan är svår att ta för att vara sann. Den är otroligt bra skriven och ångesten som förmedlas genom orden får en att verkligen känna Tessans förtvivlan. LÄS DEN!

I dag är det 19 år sedan Elin Strannegård föddes
I dag är det 8 år sedan attentatet mot World Trade Center
I dag är det 6 år sedan Anna Lind mördades
I dag är det 5 år sedan jag åkte till Kreta med Malin och Henrik
I dag är det 1 år sedan jag och mamma var på Cypern
I dag är det 11 september 2009

Mamma skulle noppra mina ögonbryn innan, men istället för att bara ta i hårstråna lyckades hon nypa mig i skinnet så att det blev ett litet sår :o( Så nu är jag alldeles öm där... Dumma älskade lilla mamma!

Jag var på Nikelodeondagen i går med min lillebror och träffade svampbob och gänget :o) Haha jag vet, jag är barnslig, men jag tyckte att det var kul!

Förlåt Molly, men jag var tvungen att lägga upp denna bilden. Det ser ut som om Svampbob har något lurt på gång med din rumpa ;o)

Jag fick krama Svampbob :o)

Den största anledningen till att jag ville dit var för att se Molly sjunga, och det gjorde hon väldigt bra!

Vem bor i en annanas djupt i det blå? Jo, Svampbob Fyrkant

Bilden är från min och Matildas fotodag för några veckor sedan :o)

I dag var det sista träningen i segling för detta året. Det känns lite vemodigt att veta att det är ett helt år kvar tills det blir segling igen. På lördag tas följebåtarna upp och görs iordning inför vintern...

Jag och André ska snart åka in till Liseberg för att kolla på Nikelodeondagen ihop. Det blir lite mysigt :o)

I dag passar jag mina sötisar i Frillesås, men just för tillfället är det bara Jonna som är hemma. Joel är hos sin stödfamilj, Tobias har jag just lämnat på kalas och Pontus kommer hem från en kompis när som helst...

Anna kommer strax också och vi ska börja skriva på vår projektplan som ska lämnas in nästa måndag :o)

I dag har jag kört ca 20 mil, fram och tillbaka till Halmstad vilket var väldigt tråkigt. Jag skulle till tandläkaren och sätta in den nya krona som de gjort. Jag ville inte ha bedövning vilket de planerat att ge mig, så jag slapp :o) Skönt det i alla fall!

Jag tänkte visa mitt nya hål som jag tog i går :o)

Dagen har varit väldigt lång, men jag har inte gjort nånting i princip. Vi hade lite kort information om simlärarkursen som är ett av mina I-val i skolan och sedan slutade jag. Jag och Anna strosade runt i stan en liten stund och jag köpte mig en kalender kombinerat med anteckningsblock vilket jag tyckte var väldigt fiffigt så slipper man att hålla reda på massa böcker. Jag har ju inte så många ämnen som jag kommer att behöva skriva i i år :o)